I december 1999 erkände Sveriges riksdag fem nationella minoriteter och deras språk, bland dem de samiska språken. När man året därpå ratificerade Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan för landsdelsspråk och minoritetsspråk hamnade sydsamiskan i en speciell situation eftersom de traditionella sydsamiska kommunerna blev utanför det samiska förvaltningsområdet där stödet för samiskan är som starkast. I sina uppföljningsrapporter kritiserade Europarådet Sverige för detta och betonade upprepade gånger att sydsamiskan i Sverige riskerade att dö ut inom kort, om situationen inte förbättrades. Språkbytet bland sydsamerna hade kommit långt men det fanns också tecken på att intresset för språklig revitalisering var starkt på sina håll.
Syftet för projektet Revitalisering mot alla odds? Sydsamiska Sverige (2009-2013) var att belysa sydsamiskans situation och de revitaliseringssträvanden som ägde rum åren före och åren efter den minoritetspolitiska vändningen i Sverige 2000. Projektet bestod av en språksociologisk och en kultursociologisk delstudie. Den språksociologiska undersökningen fokuserades på språkval och förhållningssätt till sydsamiska i hemmet och skolan. Inom den litteratursociologiska undersökningen analyseras det sydsamiska kulturella fältet i ett helhetsperspektiv, med fokus på språkets symboliska roll i olika kulturinstitutioner och identitetsbildning. I mitt föredrag kommer jag att presentera projektet i korthet och ge några exempel på resultaten.